AlterEgo.blogg.se

 

Sitter i soffan och tittar på "Efter 10 med Malou". En bloggare vid namn Cissi Wallin är gäst och pratar om att bli mamma och att va bloggare och blogga om just livet som nybliven mamma och vad hon får stå ut med för att hon har sin "Egentid".

 

Jag blir fan lite förbannad när jag läser vad för mothugg hon får för att ha lite egentid för sig själv. Man får själv som individ avgöra vart man lägger sin tid och sitt behov av återhämtning. Att få ett nytt liv till världen är något fantatiskt och så känner förhoppningsvis ALLA som skaffar barn. Men det säger inte att man ändå behöver sin egentid. Främst kommer jag tro att egentid är större i början av något nytt än längre in i mammarollen (som detta handlar om).

I hennes fall fick hon kommentarer pga hon tagit en timmes egentid efter 3 veckor efter att deras pojke föds. Roliga är att pappan var hemma och tog hand om deras pojke.

VARFÖR KÄNNA HAT MOT EN PERSON SOM GÖR DETTA?

Pappan är för fan hemma och har sin egentid med sin pojke.

Vad är skillnaden?

Det borde va lika förjävligt att pappan då ska jobba direkt efter att barnet är ute och låta mamma va hemma själv och fostra deras barn (fast självklart fungerar det inte att båda föräldrarna är hemma, om man inte är miljonär). Pappa har lika stort ansvar för barnet som JAG som mamma. Mamman blir alltid utsatt i dessa situationer och främst av MAMMOR själv.

 

Ni som läser bloggar och kommenterar med massa onödiga energier. Väx upp!

 

Jag personligen kommer ta min egentid när behov finns att göra det, även om det handlar om 3 veckor efter förlossningen och hela livet framöver.

Sedan kan man definera egentid på olika sätt.

För mig kommer det va att träna, socialisera mig och bara få andas ut helt enkelt. Sedan om jag behöver ha det eller inte, är en annan sak. Egentid för mig kommer och innebär att få va tillsammans med hela familjen och göra något ihop.

 

Även fast VI inte fått vår lilla prick till världens än, kan jag känna igen mig i behovet av egentid. När jag och min sambo skaffe hund ihop. Blev det jag som stod för största ansvaret, då jag som egen företagare kunde ha med honom på jobbet. Även fast man har en bild på hur underbart det kommer va i början, så tyckte jag personligen det var jobbigt stundtals. Aldrig varit hundägare så visste inte riktigt hur pass mycket jobb det skulle innebära och hur mycket energi det skulle krävas. Därmed blev mig egentid när Joacim kom hem så jag kunde slappna av.

Kan tänka mig att det kommer gälla samma sak att få ett eget barn.

 

Även fast saker och ting är jobbigt eller utmanade innebär det inte att man INTE vill ha det. Livet är inte en himmelsk väg som man följer utan mer som en berg och dalbana.