AlterEgo.blogg.se

 

Snart har det gått 3 veckor sedan vi kom hem. Kan säga det är 3 omtumlande veckor, med både glädje och tårar.

Jag hade inte riktigt föreställt mig hur livet, när man väl kom hem skulle se ut. Jag har nog bara sett allt det roliga och att vilken lyx det är att få va hemma med Erla i ett år.

Hade inte förväntat eller fått någon information att JAG personligen pga alla hormoner som sprudlar i min kropp, även kan få mig att må dåligt.

Det var chockerande för mig, då jag enbart sett allt från den ljusa sidan (varför jag nu skulle bara gör det för).

 

Efter förlossningen på BB, blev det inte mycket sömn och väl hemma fortsatte dessa sömnlösa nätter. Detta beroende inte enbart pga att Erla var vaken på nätterna utan mycket i mig själv. Jag kunde inte själv slappna av när jag väl kunde. Detta har troligen med mitt kontrollbehov att göra och det är väldigt jobbigt för mig.

 

Under dessa 3 veckor har det blivit många tårar, där jag gråtit för att jag inte kan sova men även tårar för att jag ansåg mig som en dålig mamma för  att jag inte vet hur jag ska handskas med ett gråtande barn, som inte vill ta bröstet eller bara gråter för andra orsaker. Jag klandrar mig själv för saker jag inte vet just nu eller kan kontrollera.

Som tur är har jag min fantastiska sambo vid min sida, som fått mitt panik gråtande/attacker att sluta och varva ner och inse att jag måste släppa på all kontroll.

Innerst inne är jag medveten om detta men när hormoner och mina känslor tar över, kan jag inte se det positiva just då.

 

På måndag börjar Joacim att jobba, efter tagit extra semesterdagar för min skull. En sak jag har lite ångest över är att ta hand om Erla och även ha en hund att ta hand om.

Jag vet att jag fixar det men ändå kan jag inte låta bli att fundera kring det.

 

Tur jag har dig :)