Varför har kosten blivit ett sådant dilema för många?!
Går ofta och funderar kring alla dignoser som aneroxi/bulemi/ortedoxi som ökar mer och mer.
Vad är det som gör att många hamnar i dessa hemska beetende?
Vad gjorde att man fick den kontrollen av att bli så smal som möjligt eller få den perfekt kroppen (vad nu den perfekta kroppen är!!!!).
Vi alla har troligtvis brister i oss själv, vi måste bara lära oss att acceptera dem och se dem som något positivt, vilket är svårt för de som hamnar i dessa ofrivilliga beetenden.
Hamnar man i dessa beetende pga något som skett i sin barndom? Eller är det miljön som man lever i och får intryck ifrån.....ex om man går på en skola eller ha kompisar som hjälper en att själv skapa dessa beetenden åt en. Fast jag tror att mycket ligger i grunden för det som skapas i hemmet (men kan ha fel, är kanske inte så i alla lägen).
Pratas mycket om självförtroende/självkänsla när det kretsar kring dessa diagnoser, har vi då som barn inte fått forska själv kring mat och träning. Utan haft regler kring kosthållning/träning redan då?! Eller är det rena slumpen av visa hamnar i dessa beetenden.
Även fast man inte har dessa diagnoser som ovan, har mat i allmänhet blivit ett stort dilema hos många, då många idag är överviktiga.
Känns som allt fler äter med sina känslor istället för att tänka att mat är för att ge dig bränsle för att orka med dagen.
Ja, jag vet att mycket idag handlar om ideal när det kommer till kändisars livsstil, alla former av dieter som det står om i kvällsposten eller på nätet.
För många skapar detta enbart förvirring längre fram, vad ska man liksom tro på?!
För de som är extra känsliga, blir den mentala styrkan svagare ju mer dem utforskar och inget möjligen biter på dem. Till slut har man hamnat i den populära jojo bantningsträsket. Och enligt mig är det detta som leder till känslomässig övervikt och då är det väldigt svårt att hitta tillbaka till sig själv och sin självkänsla.
När vi väl är där och denna mentala/psykiska oro tar över vår vardag, producerar vi hormonet kortisol, vilket i sin tur leder till att kroppen bromsar fettförbränningen för att vi ska överleva och det kan då kvitta om vi äter en sund kost.
Jag tror vi lägger alldells för mycket känslomässig tid kring vad VI stoppar i oss istället för att njuta av det.
Håller ni inte med?
Tror ingen mat gör oss överviktig utan handlar om hur vi ser kring mat känslomässigt. Mår vi bra av det vi äter så mår kroppen även bra.
Sedan finns det givetvis riktlinjer, för jag tror ju inte en enda person skulle må bra av att äta på Mcdonalds varje dag.
Min sambo är ett bra exempel, då han njuter av all mat han stoppar i sig (även fast jag ibland att nu får du nog dra ner på det vita brödet hahaha) och är inte känslomässigt involverad i mat.
En sista sak är att jag följer Paolo Roberto på Instragram och han lägger varje dag ut citat kring kost/träning. Hårda budord men i sanningens namn är det sanna hårda ord han förmedlar.
Jag gillar hans direkt effekt han skapar genom att lägga ut detta. Håller med honom i det stora hela, för det är mycket daltande kring just kost/träning. Det är ju faktiskt något vi alla behöver varje dag i någon form.
Säger som NIKE
JUST DO IT :)
och när man väl gjort det, tänker man
JUST DID IT
och man mår så himla bra
Mat ska man njuta av så enkelt är det.
Hitta träning som passar dig och som är hållbart. Sedan ska man givetvis har jävligt roligt. Hitta en kompis att träna med eller ett gym med bra grupphållning för det ökar motivationen för träning.
