Tillverkning av gravidmage och mentalt fokus smärthantering
Igår var jag hemma hos en av mina närmaste vänner Emelie "Mela" som hon kallas. Hon är själv gravid i vecka 28 och har en son på 3 år.
Givetvis blev det en del prat om barn och graviditet. Jag kommer så väl ihåg när Agathon hade kommit till världen och man frågar hur förlossningen gick. Mela sa nämligen de starka orden.
"ALDRIG MER"
Jag har själv tänkt kring det här med smärtan för den går liksom inte att undgå. I början av graviditeten har man inte ens det i tankarna, det är först nu mot slutet man börjar fundera kring det. För mig går det i vågor och ena dagen tycker jag det ska bli spännande med smärtan och visa dagar tänker jag "kommer jag att fixa smärtan" "tänk om jag är för svag som person".
Jag vet innerligen att jag inte ger upp så lätt, men tankarna finns där ändå.
Det är först här mot slutet jag har fått höra från flera jag känner att förlossningen är något magiskt och coolt att va med om och en del säger sig va avundsjuka. Då blir man lite mindre orolig.
Tycker personligen det själv ska bli en underbar upplevelse men ändå har man sina hjärnspöken. Ser mig själv som en högt presenterande personen och skulle jag känna under förlossningen att detta fixar inte jag skulle jag genast klandra mig själv. Jag vet att det låter väldigt dumt att tänka så, men dessa tankar har infinit sig.
En sak som gör mig väldigt taggad är att få utlopp av det på gymmet. Igår var jag på FNF och började passet med intervaller på cykeln. När jag tränar har jag alltid ett mål, prestera optimalt och när jag var mitt upp i en tyngre del av intervallerna tänkte jag för mig själv.
"Förlossnig är som att träna, övervinna sig och nå sitt mål"
Finns så mycket likheter där i mina ögon. Jag tänker helt enkelt för att göra det hela roligare tänka förlossningen som dagens "workout of the day"
Jag är ju jäkligt uthållig av mig så ett marathon kommer inte va ett problem, om det ska nu ta långt tid.
Och det bästa är att efter avslutad WOD har man fått något fantatiskt till världen.
Häromdagen gipsade Joacim min framsida (bröst/mage) och idag målade jag två händer. Denna ska hänga någonstans som ett litet minne av första barnet.
Riktigt nöjd måste jag säga :)