Vecka 40 och dags för besök hos barnmorskan
Nu känns det i knoppen att det är dags och jag är laddad för äventyret. Faktiskt blivit mindre nervös än för någon vecka sedan.
Kan det innebära att det är dags när kroppen ställer in sig på detta sätt? Eller man bara blir det.....
Kan kvitta egentligen!
Den senaste veckan har jag gått och funderat och även frågat hur andra som fött barn kände när det var på G. Klart är det olika.
Fått höra allt från.....
* kände mig fissnödig
* kände inget förrän det bara kom
Jag har själv försökt känna efter tecken på symptom att det är dags. Dock kan jag säga att jag har ingen aning. Jag har känt sammandragningar länge, ont i foggarna och mollrande värk i mage och rygg på nätterna (även dagtid). Fast det har säkert inte med igångsättandet att göra.
Idag hos barnmorskan hade jag bra blodtryck, hjärtat slog som den skulle och Eva mätte magen och hade sjunkit något. Fick göra ett ultraljud för att verkligen veta hur barnet låg.
Lillen låg nu längre ner i bäckenet och det ser jag som ett gott tecken att det snart är dags.
Eva min barnmorska säger ofta det är ingen stor prick i din mage. Idag trodde hon sig att lillen väger lite under 3000 gram. För mig gör det inget "haha" bara skönt.
Ett annat tecken jag fick idag vid kisseprov för urinodling, var att det var rosaaktigt när jag torkade mig. Frågade Eva om detta och kunde va att livmodershalsen börjar att vidja sig.
Beräknad dags är Onsdag 6 maj!
Snart blir VI 4:a i familjen :)
