Dietskräck
I dagens samhälle har kosten blivit ett sånt fokus. Idag äter många av oss för att antingen gå upp i vikt eller gå ner i vikt.
Generellt vill killar gå upp för att bygga muskler och tjejer gå ner i vikt pga av kroppsidealet som finns idag i vårt samhälle. Jag som jobbar med träning & kost rådgivare, för ofta höra att mitt mål är att gå ner i vikt. Då undrar jag hur vi ska gå till väga och vilka delmål personen vill utgå från. I många fall är det kvickfix som gäller och för mig personligen gillar jag inte det upplägget.
Varför inte?
Det är tyvärr inte hållbart i längden och dem flesta som går igenom en snabb dietkur kommer högst troligt att hamna på samma vikt som tidigare (finns givetvis undantag) en kort tid därefter.
Ser vi tillbaka i tiden åt vi högst troligt inte för att varken gå ner eller upp i vikt. De åt för att överleva och vi människor är överlevningsmänniskor. Att gå hungrig gör gott för kroppen. Periodisk fasta har blivit en populär diet (om jag får kalla det så) för att hålla vikten och det innebär att man har ett matfönster på 8 timmar ex 12:00-20:00 (däremellan äter man inget). Under dessa timmar äter en del vad dem känner för och andra mer en strikt kosthållning för optimala resultat.
Fungerar det?
Ja för många!
Det stora felet idag är den mentala inställningen till mat. Känns som vi blivit rädda för att äta och alla olika dieter som poppar upp, gör oss inte mindre rädda. Vilket som har gjort att ätstörningsbeetende tagit form.
Antingen är vi rädda för att få i sig för mycket kalorier, för mycket fett eller för mycket kolhydrater.
Känns även som att många idag mår dålig av det dem stoppar i sig även fast det är bra mat som ren husmanskost. När blev husmankost onyttigt?
Jo för det är det när en ny diet sätter fot i media.
Det är faktiskt inte så svårt att hålla sin vikt, du behöver göra av med mer kalorier än vad du får i dig. Enkel mattematik.
Hur gör jag det då?
- Ta hjälp av en kostcoach
- Väg din mat under en veckas tid
- Att börja röra på sig mer (utöver vardagsmotion)
- Äta mindre portioner än vad man gör idag (kan du säkert minska en del kalorier på och tränar du samtidigt lär du få kaloriunderskott, om du inte äter helt vilt)
- Köp mindre tallrikar
- Mer protein och grönt i din kost
- Skaffa en hobby
- Ta tag i det - Just do It
Tillbaka till den mentala biten. Jag funderar ofta kring det och kommer fram till när man pratat med olika människor, är att man har ett känslomässigt ställningstagande till mat. Som skapar stor stress för kroppen och då hämmas fettförbrännngen oavsett vad vi äter (då vi frisätter hormonet kortisol). Då kan det möjligen kvitta vad vi äter och vi går inte ner i vikt (eller så berättar inte dessa personerna hela sanningen kring deras kosthållning). Den andra personen bryr sig inte, utan njuter av den kost dem äter och mår bra (ingen frisättning av stresshormonet kortisol) och håller en normal vikt eller går ner i vikt (om det är målet).
Är ni en person som äter med era känslor anser jag att en kostcoach är värt att ta hjälp av. Ibland behöver vi det för att komma över vår mentala barriär.
Mat ska njutas av att äta och maten ska bestå av alla olika näringsämnen för konstant variende kosthållning.
Frukostpudding med havregryn, kakao och kokos.
Hemmagjord pizza med pizzadeg gjord på quinoa
Fräsch glass gjord på bär
Finlir :)
Stekt pilgrimsmussla med sötpotatispure och marinerad tång.
